Hur Världshälsoorganisationen kan möta framtida pandemier?

Förhandlingar om nya regler för att hantera pandemier kommer att inledas vid Världshälsoorganisationen på torsdag, med måldatum maj 2024 för ett fördrag som ska antas av FN:s hälsoorganisations 194 medlemsländer.

En ny pakt är en av de mer än 200 rekommendationer för att stärka världens försvar mot nya patogener som har gjorts av olika granskare efter COVID-19-pandemin som har dödat mer än 6,2 miljoner människor på två år.

WHO självt har fått krav på reformer efter att en oberoende panel beskrivit den som "undermålig" när COVID-19 slog till, med begränsade befogenheter att utreda utbrott och samordna åtgärder för att begränsa dem.

Ett initiativ som leds av Washington för att bygga upp en global fond för förebyggande av pandemier, med Världsbanken som värd, är ett av de initiativ som kan avgöra framtiden för det 74-åriga organet.

Vad är pandemifördraget?

WHO har redan bindande regler som kallas Internationella hälsoreglementet (2005) och som fastställer ländernas skyldigheter när folkhälsohändelser har potential att överskrida gränser. Dessa regler omfattar bland annat att omedelbart underrätta WHO om en hälsokris och åtgärder för handel och resor.

Dessa bestämmelser antogs efter sars-utbrottet 2002/2003 och anses fortfarande fungera för regionala epidemier som ebola, men är otillräckliga för en global pandemi. Förslagen till pakten omfattar utbyte av data och genomsekvenser av nya virus och regler för rättvis distribution av vaccin.

Europeiska unionen driver på för ett förbud mot marknader för vilda djur och incitament för rapportering av nya virus eller varianter, sade en EU-tjänsteman till Reuters. Medlemsstaterna har en tidsfrist i augusti för att besluta om en första version av pakten, som stöds av WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus. Han kommer troligen att väljas utan motståndare för en andra mandatperiod i maj.

Det skulle bli det andra hälsopakten av detta slag efter ramkonventionen om tobakskontroll från 2003, ett rättsligt bindande avtal som syftar till att minska rökningen genom beskattning och regler om märkning och reklam.

Hur ser länderna på pakten?

EU föreslog avtalet och är dess största stödjare, med stöd från bland annat Storbritannien, Indonesien och Kenya. USA kommer att delta i samtalen men har motsatt sig ett bindande avtal. Indien och Brasilien har också uttryckt reservationer. Med så många medlemsländer inblandade kommer det sannolikt att bli svårt att nå en överenskommelse.

Hur skulle det fungera?

Eftersom dess rättsliga karaktär ännu inte har definierats är pakten på WHO:s jargong ett "instrument", som det finns tre typer av - rekommendationer, förordningar och konventioner. Av dessa är förordningar automatiskt rättsligt bindande för medlemmarna om de inte uttryckligen motsätter sig detta. Det är ännu inte klart hur 2005 års förordningar och det nya pandemipakten kan passa ihop.

Ett förslag är att de bör komplettera varandra, så att de befintliga reglerna gäller för lokala utbrott och att fördragets åtgärder endast träder i kraft om WHO förklarar en pandemi - något som den för närvarande inte har mandat att göra. Det återstår att avgöra om förhandlarna kommer att inkludera åtgärder för efterlevnad, t.ex. sanktioner.

Vilka andra reformer är på gång?

Separata samtal om ett amerikanskt initiativ för att se över reglerna från 2005 äger rum denna vecka. Washingtons förslag syftar till att öka öppenheten och ge WHO snabbare tillgång till utbrottsplatser. Flera diplomater sade att de sannolikt kommer att visa sig vara för ambitiösa, och att Kina och andra väntas motsätta sig dem på grund av nationell suveränitet.

Kina tillät WHO-ledda expertgrupper att besöka COVID-19-epicentrumet i Wuhan, men WHO säger att landet fortfarande undanhåller kliniska data från tidiga fall som kan ge ledtrådar om SARS-CoV-2-virusets ursprung.

Reformer av WHO:s finansieringsstruktur för att göra den mer hållbar och flexibel i händelse av en pandemi diskuteras av WHO:s medlemsstater i en annan arbetsgrupp. Hittills har USA, som fram till pandemin var WHO:s största givare, motsatt sig planerna på att öka medlemsländernas årliga bidrag.